Astrid Lindgrens okända sida......

Hej bloggvänner!  Hos mig är inte julen slut på länge länge.......och jag sitter här och mumsar på godis, clementiner och dricker Julmust. Jag bara måste ha Julmust!
För mig kommer Coca-cola alltid att vara etta bland onyttiga läckerheter men på andra plats kommer Julmusten

Nallen bara vägrar att ta av luvan och för mig kan han gärna ha den på!

Nej nu får jag bli lite allvarligare. Har just tittat på andra delen av "Astrid". Som de sa i början på serien man behöver bara säga Astrid så vet alla vem man talar om men jag tror inte alla känner till (gjorde inte jag iallafall) hennes levnadsöde.
Hennes okända son som hon tvingades leva på långt avstånd ifrån, hennes olyckliga äktenskap, hennes arbete under krigsåren osv. Bonniers förlag som tackade nej till att ge ut hennes första bok om denna mystiska flicka kallad "Pippi" osv. Underbart program!

Astrid med sonen Lars

Skrivarlyan

Sverige firar att det är FRED och världskriget slut

Jag har en bok om Pippi som jag måste ha fått i present när jag var ca 7 år.

Tyvärr är det inte en första upplaga men ändå, tryckt 1952 .Bilden på Astrid som gungar tycker jag fångar hennes förmåga att skriva om/till barn så enkelt om svåra saker så att alla förstår Inte att förundras över att hon är läst över hela världen.För oss vuxna är ju böckerna en guldgruva.   Nobelpris?  

Naturligtvis inte det, ska ju vara så krångligt som möjligt och gärna någon som är väldigt känd i sitt land för oftast finns ju böckerna inte översatta till svenska......Ska nog hålla tyst med min åsikt för jag förstår nog inte mig på sånt säger väl de lärde......Datorn börjar krångla så det är bäst att avsluta här.

Ett Astrid fans önskar God Natt när det är dags att släcka lampan

LYSSNA på HÄR kommer Pippi Långstrump

Det tisslar och tasslar i vrårna Första Advent.....

Här har det inte varit lugnt på eftermiddagen.....i mitt Dala skrin har det varit mycket ljud för locket satt tydligen för hårt.......

Men nissarna lyckades till sist få upp det och otroligt nog hittade de till samma ställe som förra året. Trivdes väl där!

Vi startade denna adventstradition när sönerna var yngre. I korthet fungerade det så att slevarna (de första hade jag gjort själv) som Tomten sitter på fick hjälp av nissarna att ev dela ut små saker dagarna 1-24. Det är ju så att det finns många barn och alla hinner inte få någonting varje dag. Mycket spännande att titta i sleven och aldrig några ledsna miner om det inte fanns något. Adventsdagarna fanns någon litet finare sak. Nu lever traditionen vidare men nu får man bara något 1-4 Advent.

Nu när Sophie kommit till familjen har hon fått överta sin fars första slev som jag gjorde när han var 2 år.

Jag tror jag själv numera tycker det är roligast med "slevarna" Är väl lite barnslig kanske?

Önskar alla som tittar in hos mig en  fortsatt trevlig Första Advent

Farbror doktorn har....

kollat upp mig och konstaterat att jag har fått Rosfeber. Alla vet ju att jag älskar rosor men tyvärr har de inget positivt gemensamt . Finns många varianter av detta har jag förstått och i söndags hade jag inga synliga symtom alls förutom den höga febern . Det var först i onsdags jag såg lite rött  (på låret)som  var både varmt och ömt.

Nu hoppas jag att en kur Penicillin fixar det här. OBS! Bilden fr nätet allltså inte mitt ben detta
Gillar inte att skriva om sjukdomar men tänkte att detta kanske kan vara ett tips till någon som får oförklarligt (för en själv) hög feber och mår dåligt.

I helgen firar många Halloween och jag måste erkänna att jag egentligen inte
gilllar det alls.  En och annan snygg pumpa är väl ok men dessa äckliga godisbitar som liknar ögon, spindlar och annat "äckel", NEJ det är ingen för mig. Men som tur är gör ju alla som de önskar......

Att däremot tända ett ljus Allahelgonadagen , fysiskt på en kyrkogård eller på annat sätt, för att tänka lite extra på de som betytt mycket för en och inte längre finns i livet det har jag inget emot, tvärt om.......

Önskar allla som tittar in i Lyan en trevlig kommande helg hur ni än väljer att fira. Kram tills vi ses igen!

Minnet-vilken fantastisk tillgång.......

Antar att ni, liksom jag,  plötsligt , utan att aktivt tänka på det..... bara minns en händelse, ett tillfälle som betytt mycket osv.....mer aktivt att minnas blir det ju naturligtvis om man tittar i ett fotoalbum........eller liknande.
Det var det som hände mig i morse när jag skulle koka grötfrukost. Nu när det blivit lite kallare utomhus vill jag gärna koka gröt, i mitt fall otroligt nog havregrynsgröt. Det har jag nog inte ätit sen jag flyttade från föräldrahemmet och fram till för ca ett år sen.
Det var när jag hällde upp grynen i kastrullen som jag plötsligt kom att tänka på mamma. Min mamma gillade nog egentligen aldrig matlagning (hon var sömmerska) och pappa visste nog knappt var spisen stod (han var född 1902). Hans matlagningskonst innebar bara att koka havregrynsgröt till frukost.

Om det var kärlek, omtanke eller förenkling av hushållsarbete (torka utspillda gryn mm)  som gjorde att mamma varje kväll förberedde gröten vet jag inte....men det var nog alla tre!

Detta såg jag framför mig imorse! Gryn, lite salt överst och sleven.....tom den, tvärsöver kastrullen!

När jag sen tittade på Malou fanns som gäst en vacker dam som  överlevt förintelsen och dess fasor  och numera talar om sina minnen från den tiden! Hon känner att hon måste berätta, som en av de sista överlevande som nu finns i livet, om hur det verkligen var! Mycket stark historia när hon kom ihåg hur hon och hennes syster tillsammans med föräldrarna kom till ett läger. Pappan var den förste att skiljas från familjen av lägerpersonalen, därefter fick hennes mor som hon berättade, som gick med döttrarna (en i varje hand) gå åt ett håll och systrarna till ett annat.....måste vara ohyggligt när det går upp för ett barn att föräldrarna är döda. ihjälgasade, bara för att de är judar!!!

Jag har (skrivit det förr) ett flertal böcker om andra världskriget , sett filmer mm men bara ett verkligt minne för egen del. När jag på min första arbetsplats kom i kontakt med en smal, senig, liten mörkhårig kvinna och en man stor, stark mm. Dessa två levde tillsammans här i Sverige och det som förenade var att de var överlevande.....jag ,16-17 år, minns att jag rös när hon, som alltid bar långärmat, vid ett tillfälle visade mig ett "fångnummer" som var inristat på armen......

Ja, så var mina minnen imorse när jag kokade gröt!

 Hoppas på en givande vecka.Kram

Får jag lov??

I natt drömde jag att jag var ute och dansade!!  Helt otroligt vad "hjärnan" har för sig när man sover......och varför drömma om dans. Jag vet inte men troligen har det bidragit att jag igår lyckades överanstränga mig (eller vad det nu är ) i ryggen med värk och svårighet att gå som följd.

Har städat i flera dagar för att äntligen kanske få slut på de ouppackade kartonger jag haft i garderob/vardagsrummet , hihi.......så här efteråt kanske det varit bättre med någon ouppackad kartong än ont i ryggen......


Iallafall drömde( sant alltså)  jag om hur jag det var när jag  började i dansskola på den arbetsplats jag då jobbade på. Det "stora företaget" Bulten dominerade helt vårt brukssamhälle. En helt fantastisk lokal, ungefär som en teaterlokal . Numera är det ett Kulturminne läste jag i ett dokument jag hittade på nätet. Bla på sid 55 kan ni se hur det såg ut   HÄR
På den vänstra sidan stod alla pojkarna prydligt uppställda i rad och på den högra sidan satt ju jag och alla andra deltagande flickor!! Stackars pojkar som på lite darrande ben skulle gå tvärs över det stora golvet och ställa sig framför utvald flicka, buga sig lite lätt och ställa den stora frågan: FÅR JAG LOV?
Ja, det var så här det började......man räknade tyst för sig själv ett-två-tre-ihop.......Någon av er läsare som var med på den tiden?
Senare blev det ju debut i "hetluften"....och det gällde att känna till reglerna.
Förhoppningsvis bli uppbjuden eftersom det då var bara killarna som bjöd upp.  Man kunde då välja att Nobba (tacka nej) men då riskerade man att bli kallad Nobbarbrud och blev sällan uppbjuden någon mer gång. Killarna höll ihop då!

 Dansa men inte mer än två danser i rad men flera ggr under kvällen var ok......fanns intresse blev man uppbjuden till "sista dansen" och svarade med att bjuda upp kavaljeren till den sk Tackdansen.....sen kunde vad som helst hända, men att följa sin "dam" hem till porten  var ju närmast en självklarhet. (samhället var ju inte så stort)
Gulliga minnen som dyker upp och många som är i min ålder har nog träffat sin partner på detta sätt. eller hur? Här kan man se Tony Irving mfl lär ut hur man dansar nuförtiden.....HÄR

Nu ska "halta Lotta " fixa till sig och se vad denna dagen BJUDER UPP till.......