Sitter här i sena natten och tittar på en repris av litteraturprogrammet Babel mfl.
En bok handlade om Köpstopp.......och hur bra det faktiskt går att, ganska länge, leva utan att dras med i köphysterin köp och släng.
Det fick mig att tänka på min mamma.Synd att jag (som många av oss) inte LYSSNADE tillräckligt på mina föräldrar när jag hade dem kvar i livet.
När jag flyttade till Göteborg 1981 blev ju avståndet fysiskt väldigt långt. Dvs jag kunde inte bara "titta in" på en fika eller kanske mest tvärtom...mina föräldrar kom till mig.
När jag "åkte hem" (Gbg-Hallstahammar) ville jag , som gillar att köpa något nytt, så gärna att mamma och jag skulle ut på byn och shoppa. Det var då jag minns att hon alltid sa "
jag har redan alltför mycket kläder"....och prylar behöver jag inte.
Usch vad trött jag kände då, att jag blev på henne!
Men nu förstår jag att jag inte förstod vad hon menade Varför ville hon inte köpa sig något nytt och vara fin?
Tänk att jag inte förstod henne. Hon var sömmerska och hade
en hel klädkammare full med fina blusar, kjolar mm som
HON trivdes i och gillade. Jag såg det från min sida , jag som ville ha något nytt i garderoben.
Men jag märker nu mer och mer att jag liknar henne och tänker
"jag har" men såklart infinner sig lusten att handla så fort jag åker in till city trots att
jag har.....
Får se hur det går i vår? Köper gärna lite dyrare plagg som jag kan ha länge och vill ha dem kvar också. Så mina tidigare ideér om att antalet plagg ska var lika eller minska, dvs ett nytt in-minst ett gammalt ut kommer nog inte att fungera.
Pga brist på utrymme kan jag inte köpa så många nya böcker som jag skulle vilja och där kan jag ju
inte tänka "jag har" när det kommer ut så många spännande och intressanta nya böcker......

Ja så sitter jag och funderar här i Lyan när det är 4 min kvar till Spöktimmen. Önskar mig och er en God nattsömn.....