måndag 10 mars 2014

Vad livet är skört......

Idag blir mitt inlägg allvarligt.....
Dagen idag har varit tung.....många är de tankar som snurrat runt i huvudet efter att ha fått det där samtalet man inte vill ha.....när jag inser att det inte är självklart (vid min ålder) att man har alla sina väninnor och deras nära och kära  omkring sig  .....och vad man själv står mitt i allt detta....
Har ni liksom jag haft den där känslan av att åka omkring på en jordkula i det stora världsalltet och inte "ramla av.......och känna sig så liten så liten.....

Alf Henrikssons diktrader känner vi väl alla till men de passar mig idag

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer

Stor kram till en av mina bästa väninnor och hennes familj.

5 kommentarer:

  1. Så sorgligt Maj <3

    Ja, livet är skört...hela tiden.
    "Vårt liv, är en vindfläkt, en saga, en dröm, en droppe som faller i tidernas ström..."

    STOR KRAM
    Eva

    SvaraRadera
  2. Fick ett sånt samtal för 12 1/2 år sedan...Ingenting är sig likt sen dess. Tror mig ana vad du menar. En kram till dig och en styrketanke till din vän.
    Annika

    SvaraRadera
  3. Lilla Maj, eftersom jag är mycket äldre än Du, så möter jag dettas väldigt ofta. Vår
    underbara "junta" är snart ett minne blott. Denna vers eller strof av Alf Henriksson är så sann. Han har skrivit så många sanna ord. Jag märker ju på mig själv, att det inte
    är riktigt detsamma sen sista fallet i Advent förra året. Så är det bara.
    kram från Hajan

    SvaraRadera
  4. Ja, visst är det så! Vi fick erfara det för bara några veckor sedan när vår yngsta dotters vän gick bort. Och det känns verkligen som om tiden stannar och inget blir riktigt detsamma.....

    Sänder många stora varma styrkekramar till dej Maj!
    KRAM!
    Monika

    SvaraRadera
  5. Ja, oavsett ålder, så påminns man dagligen, nästan iallafall, hur skört livets tråd är. Och idag, ännu en gång, en representant för Sveriges journalistkår. Även om man inte var personligt bekant, så det berör, för det visar hur lite vi vet om morgondagen. Än en gång får jag underlag för mitt motto, man ska leva för dagen, inte spara något till morgondagen, för den kanske aldrig kommer. Förstår din sorg och saknad.
    Kram kram

    SvaraRadera